Det är så skönt när allt är tyst och det enda som hörs är det svaga surrandet av elementet och kanske någon som går eunt i lägenheten ovanför. Det är härligt när det är natt och jag kan vara ensam med mina tankar, drömmar och förhoppningar. Tiden räcker inte till, och egentid blir sovtid. Men det är skönt, ibland. Jag tycker om att veta att allt är litet och samtidigt så stort. Att allt hänger ihop fast det ibland inte finns någon logik. Mina tankar, drömmar och förhoppningar bara svävar ut i rymden Ut i ingenstans och ut i allt. Du hörs tydligt i tystnaden och det är röster som aldrig försvinner. Som aldrig tystnar. Tystnaden är min vän och min fiende. Allt beror på, allt hänger ihop. Tystnaden gör att allt blir mindre, att det känns närmare men samtidigt är tystnaden oändlig. I den kan jag drömma fritt och drömma stort. I mörkret och tystnaden är hela världen min och jag är ouppnålig. Allt hänger ihop och drömmar är till för att förverkligas, att göras sanna. Men just nu i tystnaden kan jag bara drömma, här är jag ensam med mina tankar. Här står tiden stilla, fast den går. När tystnaden försvinner ut i drömmarna, till en annan verklighet då är jag lycklig. '