Igår fick jag sällskap av mina kära föräldrar. På kvällen gick vi ut och åt på Invito som ligger nere på stan. Eftersom det har varit en alldeles underbar sommardag i Umeå kunde vi sitta på uteserveringen och njuta. Maten var jättegod och jag åt kolgrillad lax med ugnsrostad kall potatis och de krspigaste sockerärtor jag någonsin ätit.

Till efterrätt åt vi husets egengjorda smultronglass och det var nog den godaste glass jag någonsin ätit. Den smakade verkligen smultron, och den smakade mycket smultron. Hemskt god var den!

Kolla in älgdansen...

Jag håller nu på att packa ned mitt rum och det har gått över förväntan. Men jag måste erkänna att det är sorgligt. Sandra och Elin kom tillbaka till Ume i går kväll och det var jätteroligt att träffa dem igen och höra om Uganda.

Tog också en sväng förbi skolan och lämnade igen en massa böcker som jag använde c-uppsatsen. Precis när jag kom fram till campus öppnade sig himlem och dränkte mig i vatten. Så typiskt och det var den enda regnskuren på hela dagen (bortsett från dem som kom när jag cyklade hem igen...). Träffade Anna och Marre på skolan och det var kul att prata med dem lite nu innan det bär av till Trollhättan igen.


Vi fick ett jättefint kort för några veckor sedan från Sandra och Elin när de fortfarande var i Uganda :).

Igår bar det av ut i skogen hem till Mikael med resten av lärarlaget för att återuppleva fälveckan och umgås lite. Maten var helt fantastisk, det var grillat kött, grönsaker, halloumi och ugnsbakade potatisar, tzatziki, hummus och grönsaker. Dessutom en helt fantastisk kladdkaka till efterrätt.

Det var galet vad tiden gick fort och vi hade precis lika kul som på fältveckan. Vi kom hem vid två tiden på natten men det gjorde absolut ingenting. Man tror knappt att klockan är så mycket då solen redan är på väg upp och det aldrig blir mörkarde än ljus skymning.



Idag har jag tittat på tv hela dagen. Så hemskt oproduktivt men det känns som om att det är alldeles för tidigt att börja packa. Vad ska jag då göra nästa vecka...?

Det har gått ett tag sedan jag skrev här och den enda förklaringen är att det har varit så mycket att göra att jag inte hunnit. Jag ska nu i alla fall publicera lite inlägg i efterhand.

Jag har mindre än en vecka kvar här i Umeå och jag kan inte rikgit fatta det. Det känns jättekonstigt att lämna Umeå och jag kommer att sakna staden. Vem vet, jag kanske kommer tillbaka.

Uppsatsen är klar och opponeringen är gjord. Opponeringen var utan tvekan det värsta jag gjort och jag har nog aldrig varit så nervös. Jag klarade det i alla fall fint och nu är det bara att vänta in betyget...





Universitetet är helt fantastiskt och Umeå är en underbar studentstad!

Resan gick i alla fall A-jaur för att vara instruktör/markör/"lärare" på 10:ornas fältvecka i katastrofmedicin. Hela veckan var alldeles fantastisk och lärarlaget är helt hysteriskt roliga. Jag tror aldrig jag skrattat så mycket under en så kort tid.

Och internspråket som utvecklas måste ju få utomstående att tro att vi är galna. Det var kryptosporider, blåsrupturer, ninjarullningar nedför slänten, parkourhopp, HAHA osv osv. Jag måste dock erkänna att bortsett från ett det var roligt var det hemskt lärorikt. Det gav både ett helhetsperspektiv på en hel övning och på hur akut omhändertagande ska göras men det var också utvecklande för mig själv.


Tove och Olof "drunknade" i en liten sjö...





Och vad vore fältveckan utan störande moment, här är M i full action...


Masskadehändelse...


mer masskader...



Steningsmobben och den vettskrämda kvinnan...


Motorcykelolycka...

Hela veckan var som sagt fantastisk och anslutades med middag och fest halva natten.