Det här inlägget är till mina föräldrar. Jag har världen underbarste föräldrar som alltid ställer upp för mig och som alltid finns där när jag behöver dem. Jag saknar er oerhört mycket och jag älskar ännu mer. Jag önskar att ni fanns lite närmare så att vi kunde ses oftare. Men det går inte. Jag klarar mig, det vet jag och jag vet att de tror på mig och det betyder allt. Nu måste jag packa det sista innan fältveckan så uppdateringen kommer att bli kass för jag har inte fattat mmsbloggning.