Lång dag eller kort dag, jag vet inte hur den ska beskrivas, den var kång men gick fort och kändes alltså kort. Nu ska jag snart åka hem igen. Ska bli skönt att komma bort lite från den här kylan, -25, och snön, snöade kanske 3 dm i förrgår och igår. Det blir en del plugg hemma ändå, för jag måste. Så är det bara. Jag gillar inte det här grupparbete. Eller jag gillar min grupp men inte uppgiften. Det är väl bara att härda ut egentligen. Jag har ju inget val. Men det är skönt att kunna jobba hemma också. Hoppas jag. Det återstår att se. Nu ska jag snart äta middag och sedan packa ihop det sista innan jag drar till bussen :).

Jaha efter det förra inlägget vad hände då? Ja inget av vikt, jag pratade med mamma (alltid trevligt förstås) och sedan gick jag till Sandra. Vi fastnade framför Robinson och I en annan del av Köping  (?). Sedan var jag tvungen att gå för jag hade så mycket att göra. Nu typ 5 minuter senare har jag skrivit ut biljetten och vägbeskrivningen. Och nu då? Jag som hade så mycket att göra. Not uppenbarligen. Jaja jag skulle kunna börja packa. Eller inte. Kanske ska gå och sova så kan jag packa imorgon på morgonen. Grejen är den att jag behöver alla sakerna (nästan) i skolan under dagen. Eller ja delvis det men jag har dessutom ingen aning om vad jag ska packa. Mer än lite träningskläder... :)

God natt i alla fall :)

Här det äntligen, det efterlängatde fältveckeinlägget. Dock är det extremt nerkortat och längre versioner finns och kan berättas öga mot öga för dem som vill. Jag har min renskrivna dagbok här på datorn som är hela 20 sidor lång i nuläget och då är det bara mina upplevelser och jag kommer på nya saker hela tiden, den här är 3 sidor i Word kan tilläggas. Några korta förklaringar: jag var i grupp Alpha och om någon annan ville ha konatkt med oss över radion ropade de Charlie Mike Four (skrivs egentligen CH4 där C står för Criseland och M för MSB). I slutet av redogörelsen finns radiokommandot Over and Out. Det existerar egentligen inte på riktigt eftersom det skulle vara dubbla budskap men alla i hela teamet sa fel hela veckan så det är vår grej nu. Hoppas att ni kommer ha en trevlig läsning. 

Torsdag 7 januari 2010
Det blev en tidig för att hinna med bussen klockan åtta från busstationen. Kallt var det också, vår termometer stod på -30grader. Huu, inte att leka med. När vi var på Sandö hade vi en kort genomgång och så berättade Erika att vi inte skulle kunna bygga camp eller sova i tält idag för det var för kallt. Efter att vi hämtat all personlig utrustning och en kort tur upp till Högberget bar det av hem igen. Vår bil gick förövrigt typ sönder så skjutdörren gick inte att stänga och det drog kallt (-30 grader som sagt var) hela vägen hem (4 mil).

Fredag 8 januari 2010
Ännu en tidig morgon dock inte lika tidig som måndagen. Vi var på campet klockan nio i alla fall och trots att det var -30 grader nu med började två grupper (vi (Alpha) och Bravo) att bygga tält medan de andra hade lektion. Det var inte så svårt att bygga tält men ganska tungt. Efter lunch bytte vi så att då hade vi lektioner (en om kyla och en om karta och kompass). Efter middagen hjälpte vi de andra att bygga klart mattältet och Charlies och Delta sovtält. Vårt tält och Bravos tält var nu ganska varma efter att vi hade satt in byggfläktar. Det vände snart och fläktarna blåste bara kall luft hur vi än gjorde. Dessutom gick sjukhusfläktarna vi tänkte använda också sönder. Alla sovtälten var iskalla. Klockan tio hade vi ett möte där det beslutades att vi fick sova i lektionssalen (inte för att det speciellt varmt där heller men i alla fall varmare än ute).

Lördag 9 januari 2010
Ännu en tidig morgon eftersom vi fick servera frukosten. Efter frukost hade vi lektioner i akut sjukvård (CABCDE och hur vi ska lägga olika förband). Mycket intressant J. Lunchen åts i det iskalla mattältet och efter lunch fixade vi i ordning mattältet samt satte in kaminer i alla sovtält för att få upp värmen. Dessutom hade vi en brandövning där vi släckte med pulversläckare och brandfiltar. Innan middagen var jag på ett gruppledarmöte i Smeden och efter middagen satte vi upp stabstälten och duschtältet. Alpha och Charlie tog duschen och de andra grupperna staben. Nu är i alla fall alla tält uppsatta och vi ska sova ute i natt, vårt tält var för övrigt som en bastu.

Söndag 10 januari 2010
Frukosten serverades klockan sju och efter det hade vi lektioner i olika lyfttekniker (tungt) så att vi ska kunna bära våra sårade kompisar i säkerhet i en stridssituation. Det höll vi på med ända fram till lunch och det var tungt vill jag lova. Efter lunch hade vi lektioner i stab och ledning samt GPS. Efter en stund fick vi gå ut på campet och ta ut en massa koordinater.  Klockan sju på kvällen var det ett möte som startade hela scenariot. Vi ska vara stab fram till tisdag morgon klockan åtta. Det var alltså vi som skulle starta upp allt. J Allt var lugnt till klockan elva när en stor smäll och skottlossning hörs. Det är svenska försvaret som anländer. De hade med sig tre skadade som skapade en del kaos och allt var allmänt rörigt. Vid ett var det lugnt och jag och Elin tillbringade natten med att skriva en rapport om kvällens händelser. Militären ska dela camp med oss i några dagar och vara en del av vår övning precis som vi är en del av deras. Staben var för övrigt förlagd till vårt tält hela natten för först fanns det varken värme eller ljus i stabstältet och när det fanns omvandlades den till sjukstuga för militärerna.

Måndag 11 januari 2010
Den här morgonen flyttade vi in staben i det riktiga stabstältet och sedan ägnade vi in princip hela förmiddagen åt att försöka organisera upp staben. Det var ganska svårt och det hände egentligen ingenting. Efter lunch fick halva gruppen gå på lektion där vi lärde oss spjäla ben och efter det fick resten av gruppen gå på lektion. På kvällen hände en incident med några ur vårt camp som hamnade i sjukhustältet hos militären på grund av ett slagsmål. Då var det lite stressigt en stund och sedan var det lite stressigt under kvällen när vi fick tillgång till mailen och blev tvungna att börja hantera lite olika saker. Men inget allvarligt hände förrän hela gänget utom nattjänsten skulle gå och lägga oss vid elvatiden. Då upptäcks ett enormt rökmoln i vårt tält som får evakueras illa kvick och sedan vädras ur resten av natten. Kaminen alltså, vi fick sova i köket hela natten (mycket kallt trots värmefläkt).

Tisdag 12 januari 2010
Efter tre timmars sömn var det upp igen men nu lämnade vi över staben i Deltas händer och gick för att fixa vår igen sotade kamin. När vi monterat ner, sotat, testat ute, monterat ihop och startat den igen i tältet går det fem minuter sedan börjar den ryka in igen. Ny evakuering och utvädring. Det var lite smått irriterande just då men nu är det ganska kul faktiskt J. Resten av dagen var jag indragen i en ägande rättsfråga om vem som ägde marken som campet står på. Tog verkligen hela dagen. På kvällen tvättade jag, Sandra och Sofie håret. Det var kallt men väldigt skönt.

Onsdag 13 januari 2010
Jag hade hand om frukosten så det blev till at gå upp halv sju. Militären åkte i alla fall klockan nio på morgonen och då tog min grupp (Rek 1 idag) över vakten vid grinden. Jag stod där mellan 12 och 14 och det hände massor av saker hela tiden och det var stressande, svårt men jättekul och lärorikt. Bland annat kom landägare med polis, en tjej blev misshandlad, pressen var där, Sida kom dit plus en massa mer saker. Efter det skrev jag och Tove ett pressmeddelande och sedan kom det två skadade UNICEF anställda till lägret, de hade varit i en bilolycka som en av våra bilar passerat. Så då tog vi hand om dem och spjälade ben och gjorde CABCDE. Det var kul att använda det som vi hade lärt oss på lektioner i praktiken. Sedan var det lugnt fram till dess att jag hade nästa vaktpass mellan klockan ”midnatt” och två. Det var ganska segt att stå där men det är alltid kul att i alla fall få rapportera i radion varje halvtimme. ”Charlie Mike Two, this is Charlie Mike three, over” ”Charlie Mike Three, this is Charlie Mike Two, over” ”Everything is calm at the gate, over” ”Over and out”

Torsdag 14 januari 2010 och fredag 15 januari 2010
Sista dagen. På förmiddagen gjorde vi ett Rek till brandplattan och fotade lite men annars var det extremt lugnt. Vi lunch blev några ur vår grupp kidnappade medan de var ute och rekade och de var borta i en timme. Läget håller på och eskalerar och det har varit en del flyktingar vid gaten. Efter lunch blir campet stormat av flyktingar men det skötte vi bra. Vi samlade upp dem, delade upp dem och såg till att de blev körda till en buss som skulle ta dem till ett flyktingläger J. Efter det var det bara en lång väntan på Code Blue. Det kom vid halv sex men inte förrän klockan åtta efter ett möte fick vi börja riva campet. Det skulle ta sex timmar men då hade de inte räknat med att tältdukarna var fastfrusna under någon decimeter is. Det tog oss hela natten att hacka is, ta ner tälten, vika och vika om tältdukarna och inventera allt. Men klockan sju på morgon var vi klara med en och en halv timme till godo och då fick vi äta frukost i Smeden som belöning. Efter det var det dusch, lunch och utvärdering på Sandö. I väntan på utvärderingen satt alla och sov på soffor, stolar och golvet J. Väl hemma igen möttes vi av 08-orna som välkomnade oss tillbaka. Sedan var det hem för 15 timmars god sömn.

Over and out.

på att jag ska göra klart det långa inlägget om vår fältövning kommer de här båda bilderna. Den första är för att visa på vilket underbart väder som vi hade på fältveckan trots att det var hemskt kallt. Den andra är för att visa hur fruktansvärt trötta vi var igår när vi var på Sandö. Den bilden är tagen strax innan utvärderingen.

Det är så det känns lite grann. Som om att inget egentligen spelar någon roll. Som att jag ligger steget efter. Avtrubbad. Väcktes när Anna kom för att äta frukost med Tove imorse, visserligen bara 5 minuter innan klockan ringde men jag var helt groggy. Har slängt ut allt jag ska ha med på golvet och det ser både lite och mycket ut. Och det är nog den enda känslan som är riktigt närvarande. En känsla av rädsla för att frysa. Jag är faktiskt rädd för att förfrysa något. Jag kan inte förnaka det. Fast kanske är det bra för då är jag kanske hela tiden medveten om kylan och sätter i längden på mig en massa kläder. Det är det som jag hoppas på. jag och Sandra ska göra ett test snart och gå ner till stan i kläderna som vi ska ha under fältveckan. Fryser vi inte så är det bara att köra. Fryser vi, ja då blir det till att packa en massa mer kläder (som vi egentligen inte har). Haha. Men i alla fall så känns det konstigt tomt inom mig. Egentligen vet jag att jag känt så här varje gång jag har kommit tillbaka men även en del gånger när jag har åkt hem. Kanske beror det på att mitt undermedvetna tycker att det är bättre att det är tomt än att jag är väldigt ledsen. Men tårarna kommer ju ändå i alla fall, alltid. Nu ska jag försöka att pigga upp mig själv lite och hoppas att det blir lite varmare i mitt rum snart för det är riktigt kallt tycker jag.