Så mycket, så lite

Det är så mycket jag vill just nu, mer än jag klarar av. Jag måste lära mig prioritera. Eller det kan jag egentligen. Det som saknas är inspirationen. Inspirationen att fortsätta, att göra klart, inte bara lämna halvfärdigt. Det gör jag hela tiden. jag orkar inte göra klart. Jag har en massa saker på gång. Men inget jag har lust eller ork att slutföra. Det enda som jag vill göra klart är kakorna i kylen. De vill jag göra klart nu. Men det går inte. Det måste vänta till imorgon. Ibland är livet allt bra ironiskt. jag vill bara skratta åt det. Men jag orkar inte. Det är så lite som blir klart. Precis som med känslorna, antingen finns det för mycket eller så finns det för lite. Aldrig lagom. Lagom kanske inte är det man vill ha, men jag vill det nu. Jag är nära lagom. Lagom är att tycka att tillvaron här är helt okej. Jag är mycket nära nu. Jag måste hem en gång till först. För att vara säker. För att hitta lite verklighetsförankring. För mycket sorg, för lite lycka. Men snart. Lagom. :).



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0