Jag får sån ångest jag hade skrivit ett långt inlägg om mina känslor och allt bara försvann, så nu måste jag skriva ett nytt. Det kan omöjligt blli lika bra men det spelar ju egentligen ingen roll. DEt viktiga är ju att jag känner att jag får fram det som jag känner.

Mitt liv har i mina ögon varit väldigt stbilt fram tills nu, sommaren som var var utan tvekan en av de bästa i mitt liv och jag var verkligen lycklig då. Jag trodde jag var redo för att ge mig ut i världen (i alla fall till denna håla i norrland). Jag ville dessutom bort från allt som var vanligt och välbekant. Men jag han inte mer än få en skymt av de norrländska skogarna förrän allt bara rasade, från lycka till olycka det kan inte beskrivas på något annat sätt. Den första veckan här var en riktig mardröm, jag grät säkert tio liter och jag åt inte en enda hel riktig måltid (eftersom jag mådde konstant illa, hemskt att höra men sant). Men tack vare min underbara nollningsgrupp gick allt detta över sedan och långsamt blev det bättre. Man blev mer ett med vardagen och lärde sig handskas med att vara själv. Ibland kan det fortfarande vara konstigt. Men det har låmgsamt väänt uppåt sedan dess, det har funnits några små dippar bland annat när jag var hemma men annars har det varit ganska bra. Fram tills igår kväll nrä jag bara kände hur klumpen i magen växte och saknaden efter alla mina underbara vänner och min älskade familj blev större för varje inut som gick. Just nu känns det riktigt jobbigt. Och även om jag vet att det kommer att bli bättre så är det svårt att se nu, det är svårt att se att allt kommer att ordna sig.

Det finns två skäl till att jag skriver detta, det ena är för att om jag skriver om det kommer det att kännas bättre sen. Det andra skälet är för att om mina vänner (mina lite sega vänner, ta inte åt dig Jessica) läser detta kan de kanske ta planera den där resan hit någon gång. Jag mår mycket bättre om jag vet att ni kommer en viss dag en viss tid istället för att sväva i ovisshet. Det är lite jobbigt ibland. Det är inte så svårt sätt er ner och bestämm er. Jag saknar er massor.

För att fördriva tiden så har jag i alla fall gått med i en av rkuf:s grupper. Den går ut på att vi går till ett flyktingboende och hjälper flyktingtjejer med läxläsning eller bara umgås och fikar med dem. Det ska bli jättekul att engagera sig i något konkret så att det inte bara blir att man är stödmedlem i allt. Första mötet är imorgon :).

Puss Sofia