Det är svårt att göra det som är rätt ibland. Att vara konstruktiv fast man bara vill slänga allt i papperskorgen. Det är svårt att visa respekt. Det är svårt att vara neutral och opartisk. Men jag antar att på något sätt ger övning färdighet. Men det är svårt att rata, att säga att det är fel, att fråga hur tänkte du här? För i slutändan vill man inte såra någon och det är svårt. Fruktansvärt svårt. Man vill inte framstå som elak men man vill allas bästa. Det är svårt att kompromissa fast det ibland är enda lösningen. Det är svårt att vara ärlig. Men det kanske är det bästa i längden. Att vara ärlig och rak istället för att linda in. Det är så lätt att det blir fel då. Det är svårt att göra rätt igen efter sig. Det är svårt att be om ursäkt för något man inte står för. Det är svårt att veta var man ska dra gränsen. Hur ska man göra för att det ska bli rätt när man har åsikter som man vet kommer såra någon annan? Finns det en väg ut från dessa dilemman? En väg som tillfredsställer alla? Jag har svårt att tro det, så frågan är när ska man hålla tyst och när ska man tala? Man kan aldrig göra alla nöjda sånt är livet det är bara att acceptera. Men det kan ändå skapa dilemman och i slutet handlar det om respekt. Man måste kunna respektera andra men även sig själv. Och att göra det kan vara en svår balansgång trots allt. Men ju mer man balanserar desto bättre blir man. Vem vet till slut kanske vi är de där Track 1 medlarna som man drömmer om.

Ett lite rörigt inlägg kan tyckas men jag vill inte ge några konkreta exempel trots att jag har ett överflöd för trots allt handlar det om respekt för andra och andras känslor och jag vill inte hänga ut någon på ett negativt sätt det vore fel.

Puss Sofia