Jag kanske har fel...


Annie, ännu ett deprimernade inlägg men oroa dig inte det ordnar sig, jag lovar.

Jag kanska har fel men jag funderat mycket de senaste dagarna på hur jag egentligen mår. Jag vill säga jag mår bra och det är så det känns majoriteten av alla dagar faktiskt. Men Anna kommer om cirka en timme och sedan igår kväll är alla känslor mycket längre fram. jag saknar alla så oerhört mycket. Kanske har det bara med att göra att hon snart är här. Jag ser fram mot att träffa henne oerhört mycket men jag är inte glad, en liten elak del av mig vill inte att hon ska komma. Jag tror att jag inte innerst inne mår bättre än vad jag gjorde första veckan här men att jag helt enkelt har förträngt de känslorna för att jag ska klara av att leva. jag blir väldigt ledsen när jag skriver detta, men det är okej Anna är snart här. Det är trots allt svårt att acceptera för precis som för då är problemet inte själva känslan för det är okej den kan jag hantera men vetskapen om att jag borde ha en annan sorts känsla gör ont. Kan inte beskriva det på något bättre sätt men så är det.

Precis som jag och Einar sa i söndags kan ingen av oss trots allt tänka sig att bo hemma längre, blotta tanken på det för oss skälva (inte riktigt kanske men något sådant). Det är ganska intressant att vi känner så trots allt för det innebär ju trots allt att det har skett ett framsteg, att vi har blivit mer vuxna. Det är vad vi försöker inbilla oss i alla fall att vi blivit mer vuxna alltså. Så kanske beror inte känslorna jag känner på det jag tror utan på något annat vem vet? Det är svårt att analysera sig själv men ibland måste man i alla försöka. Det får en ju trots allt att lära känna sig själv bättre. Det är i alla fall något jag gjort sedan jag flyttade, lärt känna mig själv bättre. Det är fantastisk vad lätt man anpassar sig egentligen, visst tar det lite tid men egentligen inte speciellt lång tid.

Jag känner att jag börjar rinna ut på ord men det gör inget det är trots allt ganska bra för då har jag fått ner det jag känner. Nu när det står här känns allt mycket bättre. Detr är intressant med sådana här texter jag har skrivit flera men detta är den första jag publicerar kanske är det också en process. Men den här typen av inlägg vill jag egentligen inte skriva för det är att lämna ut sig själv för mycket. Men det är ju undantaget som bekräftar regeln eller hur? Nu ska jag gå till busstationen för att möta Anna. För övrigt kan det faktum att jag har en liten (okej stor) dipp idag bero på en massa stress när jag tänker efter. Jag har så mycket att göra med hemtentan men som tur är har vi alla fall kapitel läsning av boken :D.

Puss Sofia


Kommentarer
Jessica

Om Du kunde vara jag/mig för en stund, så skulle du tänka:



Om Sofia bara visste hur förnuftig/smart/klok hon är när hon skriver ner sina tankar och resonerar om sina känslor!!

Alla de där tvivlen och rädslorna och "dipparna", för henne unika och betydelsefulla...men ändå är de känslor som de allra flesta människor går igenom.



Om Sofia bara visste....

Det ordnar sig alltid!

massa kramar!!!

2009-10-30 @ 13:56:20
Fatma

Hej Sofia! Förstår precis vad du menar! Fastän det är jättejobbigt att vara ifrån familjen så kan jag ändå verkligen inte tänka mig att bo hemma igen!

2009-11-02 @ 23:30:36
URL: http://fatmaz.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0