A never ending story


Det är så det känns just nu. Hur man än gör så har man böcker, tentor och redovisningar upp till halsen. Jag förstår inte hur jag ska hinna men på något sätt känns det ändå ganska lugnt. Som att det ordnar sig och jag tror att det är den intaällnignen man måste ha. Det är tur att man inte är ensam i den här båten, att man har folk man kan diskutera med. Utanför är det bara grått och trist och det är tur att Anna kommer imorgon så att det finns lite ljusglimtar i tillvaron. Nu lät det väldigt deprimernade men så illa är det inte det är faktiskt ganska bra. Mitt stora dilemma just nu är hur man ska kunna sova fyra personer i mitt rum??!! Jaja det löser sig det med. Någon gång. Förresten eftersom jag inte tycks ha tid att kontakta er alla och jag orkar inte skriva mail eller sms just nu så bara så ni vet kommer min mamma att ge er eller ni får hämta lite saker hemma hos mig som ska med upp. Det vore jättesnällt. Det är inga jättestora saker bara en gryta och lite småsaker.

Nu ska jag skriva klart min text och sedan kommer Ida och då ska vi förbereda redovisningen imorgon.

Puss Sofia


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0