Ibland vänds världen bara upp och ner och man vill vara någon annan stans. Fick ett telefonsamtal från min mamma förut och även om det inte var livsfara blir man ändå orolig och allt mitt tentalugn bara försvann. Ibland önskar jag verkligen att jag var lite närmare hemma. Att jag inte var så beroende av den där jäkla telefonen. Att jag bara kunde åka till. Det här gnager i mig just nu och jag är orolig trots att det var ganska lugnt. Nu ska jag i alla fall försöka sova lite.

Update: Allt är bra... nästan :S Jag är fruktansvärt trött nu.